Publicerad 2019-03-15

Låt oss skapa en faktabaserad debatt

Det har varit några tuffa månader i gris-Sverige efter sommarens hårda torka, som nu kraftigt speglar sig i ett nytt kostnadsläge för svensk grisproduktion. Vi förutspådde detta redan i slutet på juli på vårt styrelse­möte i SGF, men det var då inte många som riktigt ville köpa våra uträkningar på de ekonomiska konsekvenser det skulle ge grisnäringen. Tyvärr visar det sig nu att vi låg väldigt rätt i våra kalkyler kring vad utfallet skulle bli.

Som om det inte skulle vara nog med detta så attackeras vi dagligen via media med hur fel det är att äta kött ur ett klimatperspektiv. Och det är med förskräckelse man ser hur välutbildade personer lätt raljerar med att bara vi slutar äta kött så har vi kommit långt i klimatarbetet. Då speciellt rött kött, som nu senast i ett uttalande från Michaela Tengblad, restaurangchef på Stockholms största gymnasium Anna Whitlocks, där man slutat servera rött kött på grund utav klimatskäl, och istället serverar kyckling och fisk.

Borde inte personer på sådana strategiska positioner i vårt land veta att griskött är lika klimatsmart som både kyckling och fisk? Om man tar hänsyn till klimatpåverkan och sojaåtgång för att producera ett kilo kött är grisköttet än bättre. Åtgången soja per kilo gris är 180 gram, per kilo kyckling 550 gram och per kilo lax 400 gram. Dessutom vet vi att grisen omvandlar mycket utav den spannmål som inte uppfyller kraven för humankonsumtion, till kött. Dessutom är den en utmärkt foderomvandlare som tar vara på biprodukter från livsmedelsindustrin och återför detta till livsmedel igen. Och handen på hjärtat när vi pratar livsmedelssvinn - vad kastar vi? Inte är det kött, utan alltför ofta den där frukten som börjat ruttna eller salladen som ser tråkig ut. Samtidigt så vet vi att mycket inom denna sektor är bortsorterat i flera steg innan det når butiken. En annan aspekt som vi inte ens berört i debatten är säsongsarbetskraft. Kan vi kalla vår svamp och bärodling ekologisk när det flygs in plan efter plan med arbetskraft från bland annat Asien? Vad blir klimatavtrycket på dessa produkter?

Vi måste medverka till en saklig debatt där hänsyn tas till hela kretsloppet med hänsyn till växtföljd, växt­näring och till det totala klimatavtrycket för att få fram livsmedel. Sedan till det absolut viktigaste; det måste finnas med en livsglädje i att leva, äta och må gott. Kanske behöver vi dessutom våga lyfta frågan kring hur många vi kan bo på vår planet med tanke på att en människa släpper ut lika mycket koldioxid som en bil på ett år, även om resonemanget lätt blir egoistiskt.

Jag vill nu vara tydlig med att det är upp till var och en att bestämma vad man vil äta på tallriken. Och det måste vara en saklig debatt med fakta som är rätt till varje rätt, då speciellt i skolväsendet som är en lärande miljö för vår nya generation.

Som ringar på vattnet sprider debatten sig vidare till djurrättsaktivister som väl nyttjar tillfället att ta sig rätten att döma ut animalieproduktionen som ett livsmedel. Min känsla är tyvärr, att när man ifrån djurrättshåll ser att man inte längre har stöd hos konsumenter kring att man varken får äta kött eller ha en hund eller katt, så bejakas allt grövre våld mot djur­ägare. Jag hoppas att jag har fel här, men om jag nu skulle ha rätt magkänsla så måste vårt rätts­väsende agera snabbt. Ser man att brott pågår mot bönder behövs inga utredningar, då är det bara att direkt ingripa och tydligt markera från rättshåll att detta inte är okej.

Som ett litet plåster på såren ligger det nu ett förslag på departementet gällande ett torkstöd som även omfattar grisnäringen. Det är välbehövliga pengar som behövs för att kunna producera livsmedel under rådande omständigheter.
 

Ingemar Olsson
Ordförande Sveriges Grisföretagare