Publicerad 2018-08-27

Våga fråga!

Tillbaka efter ett kort sommaruppehåll, en sommar vi sent kommer att glömma. Den har sina fördelar för många, men som bonde har den framkallat alltmer stress för varje dag som gått utan regn. Det har rört sig om allt ifrån torka och bränder till varma stallar och insikten om att det blir tufft att få tag i foder och halm till rimliga priser. Vi vet redan nu att vi pratar om miljonbelopp för enskilda företag för att kostnadskompensera för foder och halm under det kommande året.

Sedan i början utav juli har vi haft kontinuerliga avstämningar om aktuellt skördeläge, och nu är skördeprognoserna för spannmål i Sverige nere under fyra miljoner ton mot föregående år 6,5 miljoner ton. Dessutom skall spannmål komplettera dåligt grovfoder till mjölk- och nötproduktion. Detta samtidigt som det nu rapporteras om sämre skördar i norra Europa, vilket lett till en kraftig prisuppgång på Matifbörsen. I skrivande stund står vete i 210 euro. Utan tvekan kommer detta att slå hårt mot den svenska grisproduktionen det kommande året. Det finns bara två faktorer som kan lindra uppkomet läge - ökade intäkter och minskade kostnader.

På kostnadssidan finns mycket att göra, vilket är väl dokumenterat i konkurrenskraftsutredningen, som till stor del ligger som underlag till livsmedelsstrategin och handlingsplanen för gris. Problematiken ligger i att vi samtidigt står inför ett val, vilket ofta leder till en viss handlingsförlamning innan en regeringsbildning godkänts. Men på sikt är det konkurrenskraft som är det absolut viktigaste för att svensk livsmedelsproduktion skall ha en säker framtid, så att enskilda företag har en egen uppbyggd buffert att ta till då det krisar på ett eller annat sätt.

I det akuta läget som vi nu står inför är en stark hemmamarknad den viktigaste faktorn för att bevara en svensk råvaruproduktion även efter 2019. Det är också lika viktigt att alla i näringen drar sitt strå till stacken. Ofta är det flera små insatser som hjälper. Bara en så enkel sak som att våga fråga vart maten kommer ifrån när vi äter kan spela roll. Om det inte alltid finns ett svenskt alternativ, skapar vi ändå en dialog och i förlängningen en debatt och en medvetenhet kring att vi kan påverka vart råvaran kommer ifrån. Vi har i dag en stark konsument som bryr sig om svenska livsmedel, och den svenska bonden har hög trovärdighet hos konsumenten, vilket vi väl skall förvalta och ta vara på. Vi får inte heller glömma bort alla de som sysselsätts i livsmedelskedjan efter oss. En gris skapar många arbetstillfällen som råvara i charkproduktionen och försäljning som korv och så vidare. Det finns många som har vinning av att vi att vågar fråga!

Ingemar Olsson
Ordförande Sveriges Grisföretagare