Publicerad 2004-08-20

Vem har pengarna?

Lönsamheten har de två senaste åren varit bedrövlig för de flesta grisproducenter och merparten av våra företag är nu dränerade på pengar. Det finns ett ordspråk som säger att 'när krubban är tom bits hästen' och det är just det stadium vi nått.
Det är rentav så illa nu att det är risk för att någon pedagogisk tjänsteman på LRF kommer på att vi ska spela ett 'grisa-spel' tillsammans med slakten för att på så sätt förstå vad som behöver göras. Saligt i åminnelse är det gamla Bondespelet som skulle lära oss att bli företagare...

Viktiga protester
Dessvärre är det väl så att några sådana enkla lösningar inte står till buds. Dock ser jag positivt på de gemensamma ansträngningar som görs från grisproducenter på flera håll i landet för att peka på möjliga åtgärder. Protesterna är viktiga inte bara för att de ställer krav mot omvärlden och ger oss i Sveriges Grisproducenter råg i ryggen för vårt fortsatta arbete, utan de också fungerar som pysventil för den samlade frustrationen. Det är väl en nåd att stilla be om, att all den energi som finns som ilska och vanmakt hos många grisproducenter idag istället skulle få användas till det som vi är bäst på, nämligen att sköta våra egna företag och producera många och friska grisar. Jag ser fram emot den dagen då tankemödan går oavkortat till att flytta fram positionen för det egna företaget. Det verkar vara långt dit.

Inget 'Sesam öppna dig'
Det finns nog dessvärre inget 'Sesam öppna dig' för svensk grisproduktion och svensk slaktindustri. Det enda vi kan vara säkra på är att mycket stora utmaningar kvarstår. Det är lätt att i stundens hetta peka ut syndabockar och att leverera tvärsäkra lösningar. När jag funderar över vårt prekära läge så utkristalliserar sig några väsentliga delar. Det är vårt egna förhållande till slakterierna, det är missbedömningen av marknadskrafterna och det är strukturproblematiken i Sverige.

* Som slaktgrisproducent har jag bara en kund och det är mitt slakteri, utöver det så måste jag även förstå hur konsumenter och samhälle uppfattar det som vi sysslar med. Vi grisproducenter behöver kunder som har lönsamhet och slakterierna behöver en grisproduktion som är lönsam och strukturrationaliseras och utvecklas. Moment 22 uppstår. Vi är i beroende av varandra.

* Jag liksom många med mig har under många år trott på att den Svenska Modellen skulle ge oss merintäkter. Det var en vacker dröm, helt i avsaknad av strategi och verklighetsförankring. Det är numera min fasta övertygelse att vi idag hade haft samma kraft i 'varumärket' svenskproducerat även utan speciella särregler. I de allra flesta länder finns en preferens för det egna. Nu blottas vår naivitet vid EU inträdet, det potentiella mervärdet fastnade i oförmåga att kommunicera detta så att det också genererade en merintäkt. Läxan är att ett frihandelsområde kräver mer likartade produktionsvillkor mellan medlemsländerna annars kommer produktionen att omfördelas.

* Många har åsikter om hur många slakteriföretag som är optimalt i Sverige. Det måste vara upp till varje enskilt företags ägare att bedöma sitt företags framtid och vidta de åtgärder som kan behövas. Vi hamnar lätt i en fördelningsdiskussion, strukturproblematiken löses enkelt med några streck på kartan. Hur kakan skall delas mellan producenter och mellan slakterier för optimalt resursutnyttjande fungerar bäst i teorin. När marknadsekonomin är som råast då slår också tankarna på planekonomi lättast igenom. 'Vi borde styra transporter, det är vansinne att köra förbi ett slakteri för att sälja till ett annat', 'Det är för många slakterier, de kooperativa borde ta sitt ansvar och fusionera', detta är åsikter som jag på senare tid har mött allt oftare. Det har gjorts fullskaleförsök med planekonomi, det gav enligt min mening inte mersmak. Jag tror nog ändå att vi måste låta marknaden styra fram rätt åtgärder, det kommer att krävas oerhört framsynta och modiga ägare och företagsledningar. Vi måste vända blicken från produktion till konsumtion. Det kommer att vara marknaden som avgör vilken struktur som man vill ha på industriledet. Bara på marknaden kan nya friska pengar inhämtas. Men naturligtvis är en sparad krona lika mycket värd som en intjänad. Struktur är inte bara antalet industrianläggningar och volymen hos dessa. Det är inte heller bara antalet aktörer på en marknad, vilket ju ofta lyfts fram som ett problem i Sverige. Ett strukturproblem kan också finnas i förhållandet mellan marknadsledarens och de andra företagens storlek. Endast ett företag har till exempel hittills burit struktur- och exportkostnader av någon större omfattning.

Nya friska pengar
Alla identifierade problem är naturligtvis värda åtgärder men för mig personligen är den intressanta diskussionen hur i all sin dag vi skall få in nya friska pengar i påsen. Men fram tills någon har klurat ut detta så lär vi fortsätta att slåss om de pengarna som redan finns i påsen.
Jag pratade häromdagen med en grisproducent i Halltorp och han berättade då om 'Döderhultarn' som varit i Köpenhamn, där hade han gjort av med ett arv på spel (och vackra flickor). När han kom hem och berättade om detta för sin mor så grät hon och frågade hur han kunde spela bort så mycket pengar. Då svarade han att pengarna var visst inte borta, det var bara någon annan som hade dem nu. Så kan man ju också se på pengar, så nu är min fråga - 'Vem har pengarna? För jag har dem inte'.

Annika Bergman, grisproducent och styrelseledamot i Sveriges Grisproducenter.